Det här är en av alla dagar under året som är jobbiga att genomlida. Det har varit en av de lyckligaste under ett flertal år men just nu känns den här dagen svår och får mig att minnas. Minnen som jag inte vill ha kvar, i alla fall inte än. De gör fortfarande för ont. Det värsta är att det kommer flera av dem snart och jag vet inte hur jag ska undkomma alla minnen som förföljer mig.
Men det är ju så ologiskt.... jag vill ju inte ha tillbaka honom och ändå får han mig fortfarande att må dåligt och känna mig urusel. Dessutom vet jag ju också att det som hände inte beror på mig, jag blev bara så jävla blåst! Jag borde känna mer ilska men det är inte kul det heller, jag vill vara glad och lycklig. När ska jag få vara det igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar