Lycka

Idag är det ett år sedan som mitt liv började rasa samman. Mycket har hänt, många känslor har passerat, många tårar har gråtits men framförallt så har jag återigen rest mig och kommit ur det jobbiga som en starkare person. Jag har under året som gått fått stöd av så många som jag inte visste att jag skulle få stöd av. Nya och gamla vänner! Små små uppmuntringar genom ord, kramar eller bara genom att finnas till.

Jag tror att jag under det senaste året har förändrats och blivit en mer harmonisk människa Jag är nog fortfarande en person som ställer upp för mina vänner men samtidigt har jag lärt att prioritera mig själv mera. Detta behöver inte ske på bekostnad av andra utan det finns plats för mina vänner också.

Jag har fått många nya vänner under året som gått, vänner som fått lära känna den nya Irma men som också fått höra vad som hände. Detta för att ge en bild av den deppighet som emellanåt kommit över mig. Kanske har några sett förändringen som skett, vad vet jag? Huvudssken för mig är att jag vågar leva livet igen.

Nu känns det som om att livet verkligen gått vidare. Jag har åstadkommit så mycket, trots att jag fått jobba med att komma över sveket. Nu känns det definitivt som om att jag åter vågar vara lycklig, på riktigt. Då återstår bara att se vad livet har i beredskap åt mig. Men jag har inte bråttom.

Det gäller att ha mod att vara den man är, och inte tappa modet för att man är den man är!