Vissa perioder i mitt liv är fantastiska. I fredags var jag ute och spontanshoppade med min Hanna i Göteborg. Sen åkte vi tåget hem till Borås tillsammans och innan vi gick hem så blev det en bit mat på Brasseriet. Hemmakväll med film.
Lördagen tillbringade vi med att gå en sväng på stan innan hon skulle träffa sina kompisar. På kvällen åkte jag med Marie till Östra Frölunda, mitt ute i skogen spelade Daniel på Medborgarhuset. Som vanligt en toppenspelning.
Söndag - dags att fira min gulliga farmors 96 årsdag. Vi träffades på Hulta Dagcenter där min faster Eila fixat en buffe. Så himla kul att träffa släkten igen.
Tyvärr avlutades helgen med ett jättetråkigt besked, något som är väldigt personligt men gjorde mig ledsen. Något som jag i och för sig anat en längre tid men fick bekräftat eftersom jag frågade. Väldigt väldigt tråkigt att en händelse för 1,5 år sedan legat och grott och blivit ett oöverstigligt hinder. En händelse som jag trodde hade klarats upp, en händelse som jag lagt bakom mig. Men det hela gav mig en förklaring till väldigt mycket.
Men men, jag kan inget göra åt det eftersom de inblandade inte vill diskutera det med mig. Vad kan jag då göra? Inte ett endaste dugg. Jag tänker inte grubbla mer på det, jag tar inte skit som är obefogad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar