21 april 2009

En kväll på akuten

Igår stukade Hanna foten och i eftermiddag hade den svullnat riktigt rejält och hon kunde inte stödja alls på den. Lika bra att åka upp och kolla den. Sagt och gjort, vi åkte till akuten vid halv fem, efter att ha pratat med sköterskan på Vårdcentralen. Men nu är det så att man ska ringa och boka tid på akuten på telefonnummer 1177 och få en tid. Det hade jag missat helt, nytt sen 1 april. Lyckligtvis så fixade det sig och vi fick en tid av personalen på akuten.

17.20, som var vår tid blev nästan 18 innan vi fick komma till läkare. Väntetiden fördrev vi med att lyssna på en aspackad kvinna som hade ont i sin gipsade, opererade fot och som försökte köra med personalen, prata med sjuka dåliga människor, pratade i mobiltelefon och försökte kontakta Kungälvs lasarett för att få komma dit istället. Hon fick för sig att det skulle gå fortare där?
Läkaren skickade oss naturligtvis till röntgen. Det var ju det vi var där för. Ut i väntrummet igen och vänta.......Lyckligtvis hade den packade kvinnan tagits omhand.
Sen blev vi kallade till röntgen, klockan hade nu blivit 19. Den biten gick fort, vi var tillbaka i väntrummet efter 10 minuter och satte oss och väntade igen.
Nu blev vi antastade av två fyllkajor som båda sluddrade, var aggressiva och luktade skunk. De satt och ringde till sitt boende och bad den personalen att spara kvällsmackor till dem. De väntade på någon typ av medicin? Lyckligtvis så orkade inte dessa herrar bara sitta och vänta utan gick ut.
Strax efter 20 så blev vi inkallade till läkaren som kunde meddela att det inte var några skelettskador men en rejäl stukning. Sjukgymnastik och rehab. Tur att säsongen är över.
Hemma 20.30...... för en stukad fot.

Nu sitter jag och kollar fotboll - och vilken fotboll sen. Snacka om målkalas mellan Liverpool och Arsenal. 4 -4 efter en makalöst händelserik match. Som ett Liverpool fan så kan jag inte tycka att resultatet är rättvist....

1 kommentar:

  1. Att förlora (det känns som en förlust) den matchen känns som rena rånet. Det var på gränsen till tårar.............

    SvaraRadera