En helg med snö

Snacka om snökaos. Vägarna är helt igensnöade och snöplogarna har haft fullt upp. Men det är så otroligt vackert med snön och man kan bara njuta av det. Tids nog får vi bekymra oss över snösmältningen men just nu så är det vackert.



I fredags var jag och Hanna i Gällstad med Benny och Johanna. Jag hade hoppats lite på att vårkläderna skulle kommit in men så var inte fallet än. Så det blev inga inköp för våran del. Ett jättesteg i rätt riktning - jag handlade inte i onödan (vilket kan vara ganska vanligt)

Fredagkväll och lördag snöade det för fullt. På lördagskvällen bjöd jag Benny och hans dotter Johanna på mat och OS. Det blev kycklingspett, rotsaker och chilisås. Lite glass till efterrätt och ett OS-guld och ett brons, bra utdelning på den kvällen.

Igår var det dags att åka till Tobias och gratulera honom på 10-årsdagen. Helt otoligt att han redan är 10, vart tog de åren vägen. Ute hos bror är det underbart vackert, all snön och så strålande solsken.


Nu till lite av mina innersta tankar som kan verka flummiga.
Vad svårt det är att förstå vad långvarig stress kan försorsaka och vilken tid det tar att ta sig ur det. Jag har ju alltid levt ett liv fullt med åtaganden, både roliga och mindre roliga och kunnat hantera det någorlunda. Livet har varit fullt av aktiviteter, jobb, relationsproblem, skilsmässor, träning osv. Det har alltid fungerat och min enfald så har jag väl trott att jag är nån superkvinna som klarar av allt. Ända tills för 3 månader sedan när kroppen sa ifrån på allvar. Jag hade väl inte lyssnat på varningssignalerna under hösten, inte speciellt noga iaf. Skilsmässa och allt vad det innebar har tagit mycket hårdare på mig än vad jag insett. Byte av arbete och allt vad det innebar med löften om en speciell roll och som sedan inte blev vad man lovade. Massor med arbete under en lång period är väl inte att föredra. Att inte trivas i sitt hem är en påfrestning som är ganska jobbig att hantera men lyckligtvis så är den biten avklarad. Att inte orka med att umgås med sina vänner är fruktansvärt jobbigt när man vet hur kul de är och hur kul man kan ha med dem. Alla de här faktorerna tillsammans och så några till ger ett oönskat resultat - utbrändhet. Fy vilket uttjatat ord.

Men - jag har sån tur att jag lycligtvis är på väg tillbaka. På jobbet har jag fått avlastning, jag har flyttat och trivs hemma igen. Jag har börjat hitta tillbaka till mina vänner och snart är jag tillbaka på gymmet, där jag stortrivs, jag vet det och längtar dit. Jag vet att våren kommer och att det snart är sommar igen. Livet är positivt, JAG VET DET!!!!!