En kass måndag

Vissa måndagar önskar man att man bara låg kvar i sängen och inte ens bevärdigade sig med att gå upp. Igår va en sån....

Det började bra, jag kom upp i tid och kom iväg till bussen. Jag hann tom köpa mig en latte hos Jenny på Pressbyrån innan jag klev på bussen. Inte ens busschauffören surade över att jag hade kaffe med mig. Man får nämligen inte dricka kaffe ombord på bussarna numera.

Men... strax innan Mölnlycke vaknade jag till av att busssen gjorde en inbromsning och när man öppnar sina ögon så ser man bara en massa bilar som står still. Chauförren slog på radion och där kunde man höra att ett lastbilssläp hade vält ner i diket och ena körbanan var blockerad. Bara att blunda igen och hoppas på det bästa..... Det blev säkert en försening på minst 20 min men vad ska man göra.

Väl framme på jobbet så var det postöppning, jag jobbade hemma i Borås i fredags och det blir en hel del i inkorgen. När jag sen gick och skulle fördela jobbet till min "assistent" så fick jag en kommentar som gjorde att jag såg riktigt rött. Helt plötsligt sa att hon inte hade tid att hjälpa mig - precis som om att det arbete som görs åt mig är på nåder. Jag är så less på det och nu är det upp till mina chefer att lösa det här, en gång för alla. Jag har haft tålamod i ett år med den här problematiken och idag var dagen då jag fick nog. Mattias fick ta hela skopan med galla över en lunch på Strike.... Men han tål det!

Så igår eftermiddag var inte jag avdelningens muntraste inköpare och inte blev jag lyckligare över att det rådde totalt mörker över Gamlestan när jag stämplade ut. Är det här en pissig dag? Nu är det höstmörker på morgonen och på kvällen.

Väl hemma i Borås så hittade jag Hannisen hemma, inte på träning som jag trodde och eftersom vi båda var hungriga så blev det Brasseriet och en mor-dotter stund med god mat. Det var den avkopplingen jag behövde för att komma i balans igen. Skönt med en vuxen dotter.